Året Rid får medan berusad tävling (b)Campionatul de Încălecat Oi la Afumati den lilla karpatiska byn Valea Lânii Det var ingen officiell olympisk sport, men ingen sa det till Gică.

Klockan 2:00 var Gică tre liter i sin farbrors hemlagad. ţuicăen plommon brandy så stark att den kan lösa en traktor motor. Han var övertygad om att han inte bara skulle vinna, han trodde att han kommunicerade telepatiskt med boskapen.

Reglerna för bytävlingen var enkla:

  1. Drick ett skott av ţuică.

  2. Montera en rasande, djupt kränkt rumänska Merinos får.

  3. Håll på för kära liv medan byns ackordionist spelar en snabb Sârbă.

Storpriset? Ett 5-gallon kanna vin och ett rökt fläskben.

Gicăs huvudsakliga rival var Costel, en man vars tyngdpunkt var så låg att han praktiskt taget knuffade. Costel gick först. Han klättrade på en massiv, fluffig ram som heter "The Bulldozer". Costel varade exakt fyra sekunder innan ramen bultade rakt in i byprästens grönsaksträdgård, lanserade Costel ansikte först i en lapp prisbelönta tomater.

Sedan var det Gicăs tur.

Han gick inte bara till startpennan; han glidde med det oförtjänta förtroendet för en nykter astronaut. Hans utvalda steed var FloricaEtt får som är mindre känt för hennes hastighet och mer för hennes djupa, brinnande hat mot mänskligheten.

"Jag känner din själ, Florica", viskade Gică och försökte titta in i hennes ögon men av misstag stirrade på hennes öra.

visseln blåste. Gică hoppade.

Istället för att landa graciöst straddled, hans vänstra stövel fångad i ullen, och han hamnade rida Florica bakåt, inför sin svans, klamra sig fast vid hennes hindquarters som en ryggsäck med lemmar.

Florica, förolämpad av denna rumsliga respekt, gick inte framåt. Hon började snurra. Hon spunnit som en ulllig tornado, en bländande vortex av beige fleece och Gicăs lera stövlar. Ackordionisten, svepte upp i dramat, började spela med dubbel hastighet.

"Han gör helikoptern!" skrek borgmästaren till en megafon.

Gică, helt desorienterad av alkoholen och centrifugalkraften, trodde att han flyger. Jag är en örn, Costel! Se på mig, jag är en örn!” skrek han till himlen.

Florica bröt plötsligt snurret och bultade mot publiken. Byborna spridda som bowling stift. Hon gick rakt för bedömningsbordet, där tre äldre byäldste åt Mici (grillade köttrullar).

Med en slutlig, majestätisk buck, Florica träffa bromsarna. Gică lanserades framåt, katapulterade rent över fårhuvudet, vände en gång i luften och landade i en jätte, plasttunna av senap på domarnas tabell.

Folkmassan gick tyst. Gică satt upp, täckt från huvudet till tå i gul kondiment, torkade hans ögon, plockade upp en stray Mici från bordet tog en bit och gav en tummen upp.

Applåderna var dövande.

Han hade stannat på (eller runt) fåren för en rekordbrytning. Tolv sekunder

Gică kröntes Champion of Valea Lânii. Han tillbringade resten av kvällen med att dricka sitt prisvin och lukta intensivt på senap och ull och berättade för alla hur han och Florica planerade att gå in i Eurovision Song Contest nästa år.