Hot och shredders

Även transportörerna är inte längre en gångs... De som till exempel blockerar Chile, "rättfärdigade" det amerikanska valet av kuppen Pinochet.

Andra gånger, andra kontinenter, andra sociala strukturer. I Italien blandar och förvirrar sektorn stora grupper av logistik (de som "gör marknaden" och etablerar tullar), anställda i strikt bemärkelse, "padroncini" med två eller tre däck, eller kanske en av dem är också förare.

Alla lika definierade – eller självdefinierade – ”kammare”, även om interna skillnader är stora. Samma bland bönder, mestadels associerade i Coldiretti ledda av järn melonian Ettore Prandini, men son till Giovanni, i 80-talets demokratminister Mercantile Navy och Public Works.

La Cia, en av de stora föreningarna i den primära sektorn (oavsett vad man ska se med den homonyma "dikt" amerikansk spion), organiserade igår en garnison framför Montecitorio.

Under tiden stannar fiskefartyg också i många italienska hamnar för att protestera både mot cancerframkallande ämnen och mot europeisk politik som minskar fiskedagarna och multiplicerar sina skyldigheter till företagens skada. Mobiliseringen, född självständigt i marinkåren och med epicentrum i Övre Adriatiska havet, fördömer en kris som riskerar sektorns ekonomiska hållbarhet, fördömer konfkooperativa livsmedel och fiske.

De två första är kategorier som betonas av den kära oljan och som nu blockerar vägarna, stoppar de essentiella förnödenheterna ett tag hela försörjningskedjan, men med tunga synliga fall särskilt för stormarknader och bränsledistributörer.

Två världar med "rätt" ledarskap, historiskt, redo att respektera "vän regeringar" och att bli hörd tungt av bara lite olika.

Om vi inte tänker på det faktum att denna sektor alltid har varit en viktig del av högerns "sociala block" är det inte ens förstått eftersom det i tio dagar blockerar vägarna utan regeringen "lag och ordning" kom ihåg att den har uppfunnit, bland de många "nätverken" av "dekretitsäkerheten", också vägspärren, även "med sin egen kropp" och det är tillräckligt.

Det var elever eller arbetare, menar jag, de skulle ha laddats av polisen sedan första dagen.

Men tiden för dubbelmoralen – välvillig, i detta fall – är också över för denna sociala sektor. Igår den plötsliga vändningen av regeringens marsch, med polisen skickas för att spela in demonstranterna (1 400 identifierade förare, "raser" för dem som bestämde sig för att ge upp blocken, skrämsel i allmänhet för alla andra, tryck på föreningarna "av området").

Jordbrukets redivivominister "och matsuveränitet", Francesco Lollobrigida, som hade försvunnit från radarn efter att ha blockerat - han - en Frecciarossa för ett nedförsbackeprogram och har förlorat den förtrogenhet som förvärvats med premiären (det var känt som "broder-in-law"), som omedelbart tryckte på topparna av komlottismen: "Den kriminella infiltrationen är uppenbar." Vi väntar på "pro-Putin-spelare", men klimatet är nu detta: när du inte vet vad du ska göra, meni och sprida misstankar.

Regeringen skulle i själva verket ge order om att "skryta" inuti rättsliga lådor för att se vem, bland lastbilarna (vi respekterar: förare och "padroncini", säkert inte bland ägarna till de stora företagen i logistiken) har kriminella prejudikat för någon form av brott, så att "försöka" hävdar att annars skulle vara bara resible eller begränsad till konlottism.

Skandalt mer än vanligt kommuniké Cgil som jag avser att avstå från mobiliseringen och bjuder in prefekterna att "garantera fri rörlighet för varor", utan att ens "kompensera" detta absurda stöd till förtryck med en inbjudan att omständighet till regeringen eftersom åtminstone lyssna på skälen till protesten.

Det politiska-politiska trycket har hittills haft som sin enda effekt att avbryta agitation och block i Sicilien och Kalabrien, av geografiska skäl de mest straffade regionerna. Men de lokala föreningarnas deklarerade "ansvarssyn" har också gått in i utgångsdatumet: i avsaknad av konkreta signaler kommer de bara att återhämta vägarna.

På sidan av "dialogen", efter dagar av tystnad och en halv utnämning för 27 (tänkande i logiken för att undvika den möjliga svetsningen med generalstrejken av 30), meddelade regeringen idag ett dekret för att slutligen ge nästan 500 miljoner "återställare" lovade sektorn redan för flera månader sedan men aldrig ut ur statens kistor.

Inte nya pengar, kort sagt, bara de "glömda" i vissa lådor redo att bedövas på andra budgetposter, magari per il riarmo.

Idém för jordbrukare, med åtaganden som är förknippade med miljarder euro. Men det är också tydligt att problemet med bränslepriser beror på den internationella situationen, ergo från de skuggiga valen av denna regering som tidigare, strukturen av punktskatten som momsen betalas, etc. Så de är palliativa som skjuter upp problemet – överlevnaden av företag och människor – på några veckor, maximalt några månader, men de löser ingenting.

Så den postfascistiska regeringen förblir med handen på pistolen, benådning, på fladdermusen. När det enda instrumentet du har är en hammare börjar allt likna en spik.